Explore every episode of the podcast Doctor Who-podden

I detta påstådda skräckavsnitt landar vi i ett lägenhetskomplex i samtida London där ett barn är väldigt mörkrädd eftersom hans föräldrar säger åt honom att lägga allt han är rädd för i ett skåp – som står i hans eget sovrum – där han ska sova helt själv! Men är han verkligen ett barn? Mark Gatiss som skrivit detta avsnitt har tagit sig an några av Moffats favoritteman men är inte lika träffsäker. Trots allt är det ett avsnitt med flera spännande ingredienser – läskiga dockor, ett barn som inte är vad han verkar, mystiska försvinnanden och ett ondskans skåp – men nånting är lika fel som Georges oskyldiga uppsyn.

Andra halvan av säsong 6 är tillbaka med en rivstart! Vi dyker in i 30-talets Berlin där Amy och Rivers lite galna vän Mels försöker döda Hitler men själv blir skjuten och regenererar till River Song. Seriens mest cringeiga regenereringsscen utspelas men samspelet mellan Doktorn och Mels/River är sååå kul! Lägg till mordiska robotar, en Rory i högform och lite dödsdrama så har vi receptet på ett fartfylld, superknäppt och fruktansvärt underhållande avsnitt.

NYA DW-PODDEN: Vi ser tillbaka på säsong 2 och vänder och vrider på avsnitten. Vilka var de mest ikoniska ögonblicken? Vilka var doktorns bästa respektive sämsta stunder? Vilken var RTD:s värsta bluff? Vad blev vi mest överraskade av? Vilken var säsongens bästa skurk? Och inte minst – vem vinner säsongens hedersomnämnande?

NYA DW-PODDEN: Förhoppningar och önskningar som försvinner i tomma intet – vi har kommit till säsongsfinalen Reality war. Doktorn möter doktorn och doktorn offrar sig och blir något nytt men också något gammalt. Vi inser att den stora skurken den här säsongen är inte Omega, inte Rani, inte Conrad - utan Russel T Davies.

NYA DW-PODDEN: Parallell verklighet – igen? Japp, nu är det Conrad, allas vår incelinfluencer, som fantiserat fram sin drömvärld där kvinnor är hemmafruar, alla är heterosexuella och funktionshindrade står helt utanför samhället. Doktorn är utbytt mot John Smith, Belinda är hans fru och Poppy deras barn. Hur gick detta till? Magi? Gudar? Vetenskap? Ingen vet längre reglerna i detta universum. Det är ett avsnitt som ställer mer frågor än ger svar. Vi ser även Rogue skymta fram på en teveskärm för att ge en kryptisk ledtråd – "bord gör inte så". Doktorn dansar med Rani och faller från en balkong. Och Mrs Flood gör en macka till Conrad. Det är så mycket, men det är snyggt! Vi är ambivalenta men mest oroliga inför säsongsfinalen.

NYA DW-PODDEN: Eurovision in space! Här är ett avsnitt med mycket chockvärde. Vi får två starka återseenden från klassiska Who, en terrorist som vill döda alla TV-tittare och en doktor som vill plåga nämnda terrorist trots att han har en sorglig backstory. Vi får även träffa två supergulliga och hjälpsamma sidokaraktärer (Mike och Gary), höra tre typiska (nåja) ESC-bidrag och dessutom cameos från den brittiska kändissfären. Det är helt enkelt extra allt med ett cherry on top. Vi stapplar ut ur avsnittet som Mrs Flood när hon förfrusit sin dubbla hjärnbark.

NYA DW-PODDEN: Manlig afrikansk gemenskap, frisörsalonger, content, kommunikatörers villkor, gudar, the Refugee Doctor, ett mystiskt barn (Poppy) och mycket annat diskuterar vi i detta kaosiga avsnitt. Det finns mycket att gilla och mycket att plocka isär och ifrågasätta, som alltid. Hör av dig till oss på Instagram där vi heter doctorwhopodden om du vill kommentera, tycka till eller fråga oss något.

NYA DW-PODDEN: Woah! RTD tar in lite väl mycket verklighet i en Doctor-lite berättelse med Ruby och hennes nye pojkvän Conrad. Vi möter en mystisk Shreek, konspiratoriska poddare och verklighetsförnekare. Samt Mrs Flood som the Governor (vem ÄR hon?) Är det inte lite mycket smygreklam för Russels nya spinoff med Unit? Vill du höra lite nerd rage så lyssna på oss!

NYA DW-PODDEN: När doktorn och Belinda försöker ta sig hem till nutida jorden landar de på en planet långt in i framtiden som är märkligt bekant. De möter ett stort avgrundshål, en massa döda människor och en enda överlevande – den döva kocken Aliss. Det bäddar för läskigheter. Plus en massa gruppdynamik när soldaterna gör myteri. Ett otroligt spännande avsnitt som lockade fram både tårar och rysningar hos oss. Men hur hänger allt ihop med det förfluta och vad som komma skall? Häng med när vi spånar loss och hör gärna av dig om du har egna teorier!

NYA DW-PODDEN: Doktorn är tillbaka i 50-talet men den här gången är saker och ting annorlunda när han drabbas av segregationslagarna. Han och Belinda möter en tecknad figur som bokstavligen går genom rutan. Det gör även doktorn, så pass att vi nästan tror att han ska komma ut ur teven som om han vore Ringu. Men känner vi oss sedda eller kränkta av att bli gestaltade i serien? Och varför dyker hashtaggen RIP Doctor Who upp här? Dessutom: Mrs Flood gör en Susan Twist och dyker upp i fel tid – kom med något nytt känner vi!

NYA DW-PODDEN: AI, incels, 50-talsfuturism, tidsrevor, Frihetsgudinnan lost in space, gulliga robotar och exakta genetiska kopior med 3000 år emellan – det här avsnittet är fullpackat. Det är rykande start på andra säsongen där vi möter Belinda Chandra som får en stjärna uppkallad efter sig av sin osympatiske pojkvän och på så vis blir (högst symbolisk) härskarinna över planeten. Doktorn hamnar i ett maskhål (eller nåt) och spenderar 6 månader i väntan och räddar till slut hela planeten och Belinda, men hon gör klart för honom att hon inte är någon av hans äventyr och vill åka hem. Det är upplagt för trubbel!

Vi är framme vid den episka mittsäsongsfinalen och enligt vissa det BÄSTA Doctor Who-avsnittet ever. Men håller det för en granskning? Vi ser en god man samla sina trupper för att ta tillbaka - sin fru och sitt nyfödda barn. För visst är det väl Rory som är den goda mannen som åsyftas i titeln? Det är något oklart. Vi diskuterar hur Rivers anknytning kan ha påverkats av den traumatiska händelserna vid hennes födsel, om Rory uppvisar tecken på hypermaskulinitet, om det är okej att utsätta en rollfigur för så mycket trauma som Amy blir för nöjes skull och de nya bikaraktärerna Madame Vastra, Jenny och Strax. Så - håller avsnittet verkligen? Lyssna och berätta om du håller med eller inte!

Det börjar som ett helt vanligt veckans monster-avsnitt men slutar med en riktig chock som ändrar allt vi trodde att vi visste. I detta dubbelavsnitt ger vi oss in i "köttets" tidiga dagar på en syrafabrik där människor skapar dubbelgångare av sig själva för att inte riskera arbetsplatsolyckor. Det är många tveksamheter men det positiva är att vi får två doktorer (dubbeldoktor) och det är ju alltid roligt. Doktorn påminner Amy om att andas, men hur hjälpsamt det är i slutändan frågar vi oss. En lite snårig upptakt till säsongens mid season final.

När Tardisen kommer till liv i en vacker kvinnas kropp frågar Amy doktorn ”Did you wish really hard?”, vilket är ett av otaliga bra citat från det här avsnittet. Stjärnförfattaren Niel Gaiman har skrivit detta legendariska Doctor Who-avsnitt vilket leder till en diskussion om verk och person. Dessutom har vi Michael Sheen som röst till den onde asteroiden House som plågar Amy och Rory så att Amy får sörja Rorys döda kropp även denna vecka. Det här är ett avsnitt som väcker känslor!

Något ofrivilligt dras vi ut på ett sjörövaräventyr på de sju haven när vi egentligen ville veta mer om mysteriet med the impossible astronaut. Vi möter Lord Grantham.. nej, Mr Brown... nej, Hugh Bonneville som pirathövding med guldfeber. När doktorn, Amy och Rory dyker upp på skeppet Fancy visar det dock sig att alla piraterna är väldigt rädda för att skada sig, minsta skråma leder nämligen till att en mystisk siren-kvinna dyker upp och sjunger en vacker sång som gör alla galna och sedan verkar hon förinta dem. När Rory direkt blir skadad måste gänget lösa mysteriet och snubblar över olika dimensioner, AI-läkare och Amy måste lära sig göra hjärt- och lungräddning. Detta är inte ett av våra favoritavsnitt, men hur mycket ogillar vi det? Lyssna för att höra!

Del två av denna finalaktiga säsongsstart börjar med biljakter, skjutningar, och hoppande från skyskrapor. Och slutar med en massa skjutanden och lite kyssar. Däremellan hoppar vi vilt mellan olika genrers som skräck, slapstick, romcom, drama och actionfilm. Dessutom får vi se en mycket invecklad plan rullas ut som vi gör vårt bästa för att förstå – men frågan är om vi lyckas. Lyssna så får du veta! Lite nerd rage blir det nog som vanligt. Uttrycket "Det lovar runt men håller tunt" uttalas eventuellt.

ÄNTELIGEN är vi på säsong 6! Det är säsongsfinalvibbar när mystiska kuvert leder Amy, Rory, River Song och doktorn till Utah i USA och en mystisk astronaut kommer upp ur sjön och skjuter doktorn till döds. Men vi behöver inte vara utan doktorn länge, en 200 år yngre version dyker snart upp och låter oss flyga till 1969 för att dyka djupare in i mysteriet med en liten flicka som ringer president Nixon och läskiga varelser som ingen ser + att Amy mår illa hela tiden och håller sig för magen och bara MÅSTE berätta något för doktorn... varför måste hon det, vad är det hon ska berätta och är doktorn verkligen död? Det är många mysterier att lösa och vi gör vårt bästa för nysta i trådarna utan att spoila något. Säkert är i alla fall att vi har en händelserik säsong framför oss!

NYA DW-PODDEN: Nu maxar vi julen med ett moffigt maffigt julavsnitt där doktorn besöker tidhotellet, möter den osäkre Trev, den sorgsna Joy och spenderar ett helt år i rätt ordning med den ensamma Anita. Tillsammans hjälps de åt att stoppa evil corporation att smälla av en stjärna för att skapa en oändlig energikälla. Det blir skratt, tårar och väldigt timey-wimey.

Fiskar i dimman, en ond gammal man, ett kraschande rymdskepp, en overkligt vacker operasångerska i ett kylskåp och tidsresor som förändrar en olycklig barndom. Samt vitsig dialog (monolog?) – det är essensen av Steven Moffat. Men hur förvaltar han Charles Dickens älskade klassiker med Scrooge i huvudrollen? Mycket bra tycker vi! Även om det finns en hel del att diskutera, till exempel den bokstavliga nedfrysningen (fridgeingen) av Abigail, och att reglerna för att korsa sin egen tidslinje plötsligt inte verkar gälla längre. Men det kan man väl ha överseende med när det är ett så magiskt, romantiskt, vackert avsnitt som dessutom har med Michael Gambon i huvudrollen? Vad tycker du? Kommentera gärna!

När vi sammanfattar ny-nya säsongen av Doctor Who från 2024 har vi med oss en "newian" – Tilda Rundström som upptäckte serien relativt nyligen men redan är ett inbitet fan. Tillsammans djupdyker vi i säsongens teman, mest intressanta karaktärer och bästa avsnitt.

Vi ber om ursäkt för lite sämre ljud än vanligt, men hoppas att våra engagerade röster ska överrösta eventuellt bakgrundsprassel.

NYA DW-PODDEN: Äntligen ska vi få alla svar: vem är Ruby Sunday? Vem är hennes mamma? Vem är Susan Twist? Vem är Mrs Flood? Så många kvinnor – så få svar. I stället för att träffa doktorns barnbarn får vi möta en gammal fiende som inte bara är en övermäktig dödsgud utan också en riktig skvallerkäring som inte kan motstå ett saftigt familjedrama. Vi känner vibbarna av säsongsavslutningarna i serie 3 och 4 men vi kan också se vad som är bra och uppskatta det. Vad tyckte du om säsongsavslutningen?

NYA DW-PODDEN presenterar Bridgerton med utomjordingar och gay love! Kan det bli bättre? Doktorn sjunger Kylie Minogue, Ruby har örhängen som kan sättas i battle mode och utomjordingarna är oerhört tjusiga fågelliknande chuldurs som stjäl människors kroppar. Men är det rimligt, undrar vissa, att doktorn blir så kär att han nästan är beredd att offra Ruby? Och varför betyder Rogues namn opålitlig? Är han inte den han utger sig för att vara?

NYA DW-PODDEN: Doctor Who möter Black Mirror i denna futuristiska, pastellfärgade, rysliga värld där alla är unga, tjusiga, hurtiga och väldigt väldigt vita. Vi tittar innanför våra egna bubblor och hittar eventuellt våra autentiska jag. Det blir lite diskussioner om skärmberoende, vithetsnormer och hur de andra doktorerna skulle hanterat mötet med Finetime.

NYA DW-PODDEN: Varning: innehåller obekräftade teorier och kanske en väldigt bra förklaring av detta märkliga avsnitt.

Många har försökt men få har klarat att förstå 73 yards, enligt Russel T Davies själv hans bästa verk någonsin. Enligt vissa en omedelbar klassiker i stil med Blink, enligt andra ett riktigt magplask, en schweizerost av oförklarade mysterier. Men vi har faktiskt hittat en förklaring som känns riktigt tillfredsställande –lyssna för att få reda på den!

Dessutom: hur bra är Millie Gibson som övergiven och åldrande Ruby som måste hitta en mening i sitt fruktansvärda öde? Och hur bra är fotot, musiken, ja allt? SÅ bra, tycker vi. Vad tycker du?

NYA DW-PODDEN: För första gången på länge känns Doctor Who som Doctor Who igen, säger många om det här avsnittet. Det är Moffat-core hela vägen: kyrkans soldater, rappa repliker, fysisk skräck och en faders kärlek som räddar hela (halva) planeten (men inget barn i gasmask, varför inte?) Internet älskar det, whovians över hela världen älskar det, älskar vi det? Lyssna och få reda på det.

Lesbisk är ordet som Malin tänker på i den här veckans podd medan Elin tycker att ordet soppa är ett beskrivande ord av The Devil’s Chord. Vi är tillbaka i London det ödesmättade året 1963 men världen är på väg in i en långsam apokalyps när musiken försvinner för att demiguden Maestro har käkat upp den. Vad spelar de musikaliska genierna John Lennon och Paul McCartney för roll i handlingen och varför börjar doktorn plötsligt prata om sitt barnbarn Susan, efter alla dessa år?

Vi tar oss an den nya säsongen av Doctor Who med det utskällda avsnittet Space Babies (nya World War 3?) och det fruktansvärda monstret Bogeyman (nya Abzorbaloffen?) där Doktorn ger Ruby en crash course i hans nya liv som Gen Z-doktor utan jobb, förpliktelser eller mål och mening – bara frihet. Är det här en värdig start på ännu en omstart av Doctor Who? Vi är tveksamma!

Efter fem säsonger av intromusik välkomnar vi Allan Näslund till podden! Han berättar om hur han upptäckte Doctor Who genom säsong 5 och hur det har inspirerat honom till att göra en EP med Doctor Who-låtar. Vi pratar även om säsongen som helhet, bästa och sämsta avsnitt och så utnämns hela säsongens bästa sidokaraktär! Vem kan det bli?

Musiken är som alltid gjord av Allan Näslund och i slutet hör du hans tolkning av "The Long Song" från EP:n "Bigger on the inside" med sång av Julia Henderson.

Rory lever! Och han är en romare, men han också av plast, River Song är Cleopatra, Amy har plötsligt föräldrar och Doktorn har aldrig existerat?

Det blir superduper-timeywimey när vi går igenom Moffats första säsongsfinal och försöker förstå vad som händer. Häng med i svängarna!

I detta avsnitt ser vi komikern James Corden gästspela som "the avarage brittish bloke" Craig som får besök av Doktorn som försöker bete sig så normalt som möjligt (och därför beter sig extra konstigt). Samtidigt lockar grannen en trappa upp in människor från gatan genom porttelefonen på ett extremt läskigt sätt. Och hur ska det gå för Craig och Sophie i deras uppenbara men hemliga kärlek till varandra? Det blir en skräckig Jane Austensk sitcom när Doktorn försöker smälta in och lösa mysteriet med den läskiga grannen.

Vad händer när man blandar romcomens gudfader (lex Love Actually) och en av historiens största konstnärer, Vincent van Gogh, med Doctor Who? Det blir ett "no plot just vibes"-avsnitt med mycket rödkantade tårfyllda ögon. Vi är berörda, men tappar inte huvudet, för vi ifrågasätter Doktorns behandling av veckans monster. Det blir diskussioner om betydelsen av konst och nördar, om det här kan vara ett bra avsnitt för att introducera någon för Doctor Who och om monstret som kallas psykisk ohälsa kan dödas med att man sätter ett vasst staffli i bröstet på den. Dela gärna dina tankar med oss, hör av dig till oss på Instagram där vi heter @doctorwhopodden, eller lämna en kommentar!

En klassisk Who-villain är tillbaka: the silurians! De verkar otäcka när de drar ner våra vänner i jorden, dissikerar dem levande och håller på med allmänt krigshetsande. Eller är det människorna som är hemska? Doktorn ber båda sidor att vara sina bästa jag, men när den svagaste länken brister, brister allt. Det här är poddens andra möte med Chris Chibnall och åsikterna går isär. Och så pratar vi slutscenen som förstås är skriven av Moffat. Jäkla Moffat! *Spoilervarning för 3 body problem*

5 år in i framtiden har Amy och Rory stadgat sig på landsbygden, väntar barn och de har tappat kontakten med Doktorn. Eller? Befinner de sig i själva verket i nutid i Tardisen på väg att krascha in i en stjärna av is? Vi möter Doktorns mörka sida, otäcka gamlingar, vårtecken och Rorys hästsvans. Är det här Doctor Who:s svar på Inception, eller handlar allting bara om att Amy ska välja vilket sorts liv hon vill ha?

"Did you say something about mummy?" Detta avsnitt är fullt av din mamma-skämt, min är större än din-skämt och sugna räkvampyrer som utger sig för att vara fiskar. Men egentligen handlar det om att Doktorn skickar Amy och Rory på dejt utan att riktigt tänka sig för och därför blir allt så fel. Till exempel när Doktorn hoppar upp ur Rorys svensexetårta och säger att Amy har kysst honom (till och med Doktorn borde veta bättre). Vi diskuterar vampyrtrenden under 00-talet, triangeldramat mellan Rory, Amy och Doktorn och hur kul det är när klassiska monster visar sig vara utomjordingar.

I detta episka dubbelavsnitt (som förutspåtts som the crash of the Byzantium) återser vi inte bara River Song utan även The Weeping Angels i en labyrint med stenstoder. Doktorn möter en stor utmaning när Amy stirrar in i en ängels ögon och ängeln klättrar in i hennes öga och börjar förvandla henne till sten. Vi möter även Angel Bob, en synnerligen artig ung man som tyvärr blivit mördad och återupplivad av änglarna för att skrämma de andra. Spänningen är hög, men håller storyn verkligen ihop? Och kan vi hitta lite religionskritik där med de militära prästerna? Vi har mycket att diskutera den här veckan, häng med!

Dalekerna är tillbaka men de kallar sig Ironsides och låtsas vara snälla och serverar te till Winston Churchill. Doktorn anar oråd men varför har han ingen plan? När dalekerna väl avslöjar sina onda avsikter har han bara en Singoalla-kaka till försvar. Det blir låga betyg för honom. Men roboten Bracewell och Amy får kontakt och fångar våra hjärtan och vi gillar de färgglada kralliga nya dalekerna, även om de verkar extra onda. Det blir diskussioner om nationalism, atombomben och om känslor kan göra en robot mänsklig.

Vi får följa med doktorn och Amy tusen år in i framtiden och till rymdfärjan Starship UK som har blivit en polisstat. Det är läskiga robotdockor, människor i kåpor, barn som försvinner och den mystiska frånvaron av motorvibrationer. Kanske är Moffat inte bara barnperspektivets mästare utan också den första som förutsåg Brexit? Vi pratar nationalism, övervakning, demokrati och vilket pris vi är beredda att betala för att leva. Inspirerat av Matrix och Star Wars får vi coola drottningar och ställs inför omöjliga val. Och mycket kräks. Dessutom, för första gången på länge, poddar vi i samma rum, tillsammans. Ett nära och intimt samtal, en härlig stund!

Den elfte doktorn gör entré med buller och bång, det är fiskpinnar och vaniljsås, sprickor i väggar, poolen har hamnat i biblioteket, bowties are cool, han är en madman in a box, det är Amelia Pond som väntar i trädgården hela natten, det är Amy som vuxen – klädd som polis, det är Rory som är sjuksköterska, det är Prisoner Zero som bosätter sig i Amys hus och bidar sin tid, det är ett stort öga i luften som vill elda upp hela jorden och det är Så. Mycket. Mer.

ÄNTLIGEN får vi träffa femtonde doktorn och hans nya följeslagare Ruby - och de har mer gemensamt än vi kunde ana. Oturen väver dem samman och slumpen ger dem smak, det tycker i alla fall goblinsgänget som försöker stjäla bebisar, däribland baby Ruby, för att äta dem. Det blir dans, musikal, julmusik och några tårar också. Vi diskuterar den nya sonic screwdrivern, den nya familjen, vem Mrs Flood är och mycket annat!

Den tredje och sista delen av 60-årsjubileet är inte helt lättsmält. Vi diskuterar bigenerering, om doktorn verkligen är så trött att han måste pensioneras och om man (vi) borde vara mer försiktig med vad man önskar sig eftersom det faktiskt kan slå in. I det här avsnittet möter doktorn en fiende från 60-talet som utmanar honom i olika lekar, dansar till Spice girls och gör världen lite mer galen än tidigare. Han träffar även Unit igen och återser en tidigare följeslagare – Mel B. Det blir en fartfylld och lite obalanserad avslutning på fjortonde doktorns äventyr som vi inte är helt nöjda med.

Nya Doctor Who-podden tar sig an den andra 60-årsspecialen Wild Blue Yonder och vi är så imponerade. Är det en blivande klassiker? Vi får Midnight-känslor och tänker på AI men imponeras också av skådespeleriet och de varma scenerna mellan David Tennant och Cathrine Tate. Hur ska det gå när doktorn står inför sin största utmaning - att tänka långsamt?

Välkommen till NYA Doctor Who-podden där vi pratar om 60-årsjubileet! Vi återser David Tennant, Cathrine Tate och Russel T Davies – 15 år senare för dem (men bara en vecka senare för oss). Vad betyder deras återkomst för serien? Vad är likt sist vi såg dem och vad är nytt? Och är det bra för att vara Doctor Who? Häng med oss när vi går igenom denna triptyk, en del i taget!

Live on tape från Wholicious möter vi den fantastiska Kristina Rudbjer som berättar om hur hon upptäckte Doctor Who, om det finns något i vattnet som kan förklara den mystiskt höga koncentrationen av whovians i Lidköping och – inte minst – hur hon ser på säsong 4 med Donna och tionde doktorn. Dessutom får vi veta vem som vinner det stora priset Säsongens Hedersomnämnande! Varning för milda spoilers.

Vi är framme vid slutet, men också en ny början. Den tionde doktorn tar ett episkt och utdraget farväl med the Master, tidsherrarna och Wilf vid sin sida. Vi övermannas av känslor men har förstås också en hel del att säga om storyn.

Håll utkik efter vår nya poddserie "Nya Doctor Who-podden" där vi kommer att bevaka den nya säsongen som startar med 60-årsjubileet och där David Tennant, Cathrine Tate och Russel T Davies gör en storstilad återkomst. Du hittar de nya avsnitten i samma flöde som vanliga Doctor Who-podden.

Ingen vill ta farväl av tionde doktorn – allra minst han själv – och nu träffar vi honom på Mars där han besöker de första rymdkolonisatörerna ledda av kapten Adelaide Brooks. Hon är en karaktär vi älskar med alla våra hjärtan. Vi inser att detta är ett nära nog perfekt avsnitt som innehåller skräck, drama, sorg, fantastiska karaktärer och moraliska dilemman. Vi undersöker frågan om hur mycket doktorn kan mixtra med historien utan att förstöra allt och vad som händer när han får hybris.

I detta avsnitt möter vi doktorn och vad man kan tro är den nästa doktorn. Men det är det ju inte. Vi träffar även Rosita (lilla Rose?) och Ms Mercy Hartigan som är ute på hämndturné mot alla män och barn. Det är viktoriansk julstämning, det är Cybermen och det är steampunk.

Det är påsk, det är Mission Impossible, det är bussar som åker genom maskhål, det är METALLROCKORNA och det är flugvarelser i öknen. Men mest av allt är det en ny potentiell sassy följeslagare som heter Christina De Souza. Eller ”Lady Christina De Souza” som hon gärna kallar sig. Är det sexuell kemi mellan henne och doktorn? Vi är tveksamma. Är det påskstämning? Också tveksamt. Men är det ett bra avsnitt? Hör vad vi har att säga!

Vad händer när Russel T Davies ska skriva sin sista säsongsfinal? Det blir fanfiction av allting. Det blir Captain Jack, Rose, Sarah Jane, Martha, Unit, Harriet Jones, till och med Mickey och Jackie dyker upp. Men främst av allt blir det förstås *EXTERMINATE* – just det Daleks. Och Davros! Och en crazy pixie dream Dalek Caan. It's a whole mess. Men det är också två riktigt hemska avslut några vi verkligen älskar. Ja ni märker ju, vi är inte nådiga.

Vad händer när man väljer att gå åt höger i stället för vänster? ALLT GÅR ÅT HELVETE! Det får Donna erfara när hon blir lurad av en lömsk spådam och får en time beetle på ryggen. I stället för att träffa doktorn blir hon flykting i sitt eget land medan jorden utsätts för utomjordiska attacker gång på gång. Dessutom är det en blond tjej som hela tiden kommer och trakasserar henne genom att säga att hon är den viktigaste personen i hela skapelsen och snackar om nån himla doktorn med fantastiskt hår. Och nu måste Donna dö för att rädda hela världen. Ett tema man känner igen. Vi har feeelings men vi är också ganska kritiska. Häng med i svängarna!

Damer, herrar och variationer därav – välkommen till ett avsnitt där den barnsliga företeelsen att härma någon blir riktigt otäck. Doktorn är på turistresa, helt utan sin Tardis och utan Donna – inte bra! När en mystisk skugga tar sig in i bussen och tar en av passagerarna i besittning blir resten av gruppen paranoid och försöker till slut döda honom. Vi diskuterar grupptryck, om det är rimligt att bli mordisk på bara några minuter och Russel T Davies inspiration till avsnittet.